Har ni tröttnat på middagsmaten? Huvudpersonen i den svenska filmen ”Skeppsbrutne Max” från 1936 tröttnade på pensionatvärdinnans pyttipanna.

Jag vet inte varför ordet ”manna” dyker upp också i den här texten. Jag nöjer mig med att citera refrängen:

” För varje morgon pyttipanna, evigt samma pyttipanna,

det kan smaka bra, fastän inte varje dá.

Välsignad liksom himlens manna, var just denna pyttipanna,

tror jag absolut, för den tog aldrig slut.

Så fick jag samma sak till frukostmål, till midagsmål, till aftonmål,

jag snart på pyttipanna åt mig mätt, så denna rätt, tog ut sin rätt.

Jag kunde inte längre stanna, tro mina ord är sanna när jag säger er:

utan att förbanna äter jag nu pyttipanna, pyttipanna, pyttipanna, aldrig mer.”

Jag vet heller inte vad ”Schinkenfleckerln” är för något men det är i varje fall det som besjunges i den tyska versionen. (Filmen gjordes samtidigt i en tysk version.) Sången finns faktiskt på Youtube:

Annonser