Den 6:e augusti i år var det 65 år sedan atombomben fälldes över Hiroshima. Det manifesteras världen över med att man viker papperstranor.

När jag var liten så fanns det en barnbok som handlade om bakgrunden till detta. Den hette ”Sadako och de tusen papperstranorna” av Eleanor Coerr och bygger på den sanna historien om den japanska flickan Sadako som  började vika papperstranor i hopp om att bli frisk.

I somras avslutades den manifestation för  Hiroshimadagen som hölls på Miljöförbundet Jordens vänners klimatläger med att deltagarna efter tal, poesi och folkmusik tog med sig små papperstranor satte ljus i dem och ställde ut dem på bryggan invid sjön.

Under tiden började också två kvinnor sjunga sången En flod flyter sakta fram både på svenska där den som Frida påpekade efter förra inlägget om den heter ”The river is flowing”.

Jag hade problem med den här sången innan lägret för jag kunde inte hitta något om den på internet, men igår när jag lyssnade igenom inspelningen jag gjorde i somras kom jag på att jag ju inte hade sökt på den engelska texten. Jag kände ju inte till den texten innan lägret.

Det visade sig vara rätt intressant. På Youtube fanns bortåt 40 versioner av den här sången och på Spotify ytterligare några.Här är några av de intressantaste:

Asher Quinn

1997 National Rainbow Gathering i Oregon

…och här på en mässa i Wien (Pfarre Over St. Veit)

Sången sägs på flera ställen vara ”native american” men används också i såväl kristna som paganska sammanhang. Strofen ”Mother Earth is carrying me” som den sjöngs när jag först hörde den varierar också. Oftast är det bara ”mother” som bär, men någon gång ”Sweet Jesus” och ytterligare andra sammanhang ”God”.

Berätta gärna om du har sjungit sången i något sammanhang! Du kan maila eller kommentera.
Annonser