Arbetarrörelsen har haft många sångböcker. Nykterhetsrörelsen hade det också för att inte tala om frikyrkorörelsen.

Man skulle kunna tro att det handlar om tiden rörelsen växer fram eller organisationsformerna eller den organisatoriska kraften och tillgång till resurser, men det stämmer inte

för även fredsrörelsen, solidaritetsrörelsen och kvinnorörelsen producerade sångböcker. Men miljörörelsen i Sverige har inga trots att det använt samma arbetssätt som solidaritetsrörelsen och fredsrörelsen.

– Vänta, säger kanske någon nu. Du skrev ju om en sångbok i föregående blogginlägg!

– Ja visst gjorde jag det. Men den sångbok jag då nämnde, ”Än finns det tid” är en tematisk bok med miljösånger. Inte en miljörörelsesångbok.

– Vad är det för skillnad? kanske man kan fråga sig.

– Skillnaden är att merparten av de sånger som står i boken är sådana jag inte känner till, och jag har heller aldrig varit med om att boken har använts i något sammanhang under de ca 23 år jag själv har varit aktiv inom miljörörelsen.

Egna erfarenheter på det här sättet är inget bevis. Givetvis kan boken ha använts i andra delar av rörelsen eller i andra sammanhang än där jag själv har varit aktiv. Men den bör i alla fall inte vara särskilt vanlig i varje fall inte inom Miljöförbundet Jordens vänner som är den organisation jag själv har varit mest aktiv.

Dessutom saknar ”Än finns det tid” många av de ingredienser som brukar känneteckna rörelsesångböcker, och då jämför jag framför allt med vänsterns sångböcker som är de vanligaste.

Dels brukar en rörelsesångbok ofta innehålla en massa allmänna allsånger som inte har med rörelsens eget mål att göra. Det ökar dess användbarhet som bruksbok, och gör att man kan sjunga ur den i flera situationer och även om man ännu inte har lärt sig så många av de rörelsespecifika sångerna. Dels brukar den ofta innehålla sånger som är kopplade till konkreta kamptillfällen. ”Än finns det tid” innehåller i stort sett bara filosofiska, värderingsmässiga och naturlyriska sånger, inte kampsångerna, och de behöver sin plats de också.

Därför är ”Än finns det tid” mest en miljötematisk sångbok inte en rörelsesångbok.

Det finns ett par exempel på utsvällda sånghäfte eller sånghäftesliknande sångböcker från 70-talet. Jag återkommer till dessa. Det kan förstås också finnas sångböcker som jag inte känner till. Söker man i den svenska nationella bibliotekskatalogen, Libris, hittar man dock inte mycket.

En förklaring skulle kunna vara att miljörörelsen inte sjunger. Att någon sångtradition inte existerar. Det vet jag erfarenhetsmässigt är fel.

En annan skulle kunna vara att man inte anser sig behöva sångböcker. Att man kan använda så mycket av  allsångtraditionen av naturlyriska visor och lån från andra rörelser  att man aldrig brytt sig om att ge ut en sångbok .

Jag vet inte vad som är sant och vad det kan finnas för anledningar. Men jag tycker att det är intressant att det är så även om det försvårar för mig när jag försöker få ett grepp om miljörörelsens sångtradition.

Någon som har en idé om vad det kan bero på?

Advertisements